Följande riktlinjer är till för att hjälpa dig, som jourhem eller privatperson, att ta hand om moderlösa kattungar. Kattungar under 12 veckors ålder behöver en mamma- antingen en katthona eller ett mänskligt surrogat. Små kattungar är mycket sårbara i ett djurhem och kan de komma till ett jourhem inom 24 timmar är detta många gånger att föredra.
Material man behöver
Transportbur
Man
får gärna använda transportburen i vilken kullen togs hem, som
gömställe. En till större transportbur är önskvärt som extra sov- och
gömställe där kattungarna har gott om plats även när de blir större.
Kattlåda till kattungar
En kattlåda till kattungar har låga kanter så att ungarna lätt kommer in i den.
Kattsand
Icke-klumpbildande kattsand är att föredra. Klumpbildande kattsand kan vara farlig för kattungar om de skulle få i sig det.
Vattenskålar
Tyngre
skålar som är svåra att tippa är bäst. Helst i rostfritt stål eller
porslin eller keramik, helst ej plast, då plast är svårt att
desinfektera genom att det är poröst. Inte allt för höga kanter,
kattungarna bör kunna komma åt vattnet.
Matskålar (minst 2)
Den
ena skålen bör användas till torrfodret som ska stå framme hela tiden,
den andra till blötmat. Även dessa skålar ska ha relativt låga kanter så
att kattungarna kan komma åt maten. Ju större kull ungar det gäller
desto större eller fler matskålar man ska ha så att alla kattungar kan
äta samtidigt.
Mat
Du
bör ha både torrfoder, blötmat (både foder till vuxna och kattungar går
bra), och eventuellt barnmat (utan grönsaker och lökpulver).
Mjölkersättning ska finnas till kattungar som inte ännu äter fast mat.
Värmekudde, varmvatten flaska eller värmelampa
Om
temperaturen i rummet är lägre än 25 C° och kattungarna är yngre än 2
veckor behöver de extra värme genom t ex en varmvattenflaska eller
värmelampa. Var säker på att kattungarna kan röra sig bort från
värmekällan så att de ej tvingas ligga på den ifall de blir för varma!
Om du till exempel använder en värmedyna, placera den då under flera
handdukar, och se till att den täcker bara hälften av bolådan. Värmen
bör ställas in på ”låg” eller ”medium” för att förhindra att kattungarna
blir för varma. Se till att täcka eventuella sladdar också, så att
kattungarna inte frestas att leka och bita på dem. Alternativ till
värmedynor är t ex varmvattenflaskor eller s.k. beanbags eller Snuggle
Safe. Dessa bör också lindras in med handdukar, och bör bytas
regelbundet för att säkerställa att de är varma.
Leksaker
För
varje ny kull som tas omhand bör man skaffa nya leksaker för att
förebygga ev. smitta av sjukdom. Kattungar kan också roa sig med saker
som inte direkt är tänkta som kattleksaker, t ex tomma toapappersrullar.
Tomma små kartonger med hål i och som innehåller bollar och andra
leksaker brukar också uppskattas. Kattungar kommer också att ”leka” med
allt du inte hade tänkt skulle fungera som leksak. Draperier, lampor,
krukor och andra ornament är roliga att leka med, anser de flesta
kattungarna. Var noga med att ”kattungesäkra” ditt hem. När kattungarna
växer, kommer även deras klätterförmåga att utvecklas, så förvara
värdefulla saker utom räckhåll!
Våg
En köksvåg är till stor hjälp vid övervakningen av kattungarnas viktökning, som bör vara i genomsnitt100 gram per vecka.
Allmän vård av kattungar
Små kattungar bör hållas i en stor låda eller transportbur med mjukt underlägg som är lätt att byta ut. Det är mycket viktigt att hålla kattungar varma, och en värmedyna är idealisk för detta. Värmedynan ska placeras under halva liggunderlaget (så att kattungarna kan flytta bort från värmen om de behöver) och inställd på ”låg”. Ju fler kattungar det är i kullen, desto lättare har de att hålla sig varma genom att sova tillsammans i en hög. Små kullar och ensamma kattungar behöver mer hjälp att hålla värmen.
Är kattungarna yngre än ca två veckor behöver de stimuleras för att kunna kissa och bajsa, vilket normalt görs av katthonan. Detta bör göras med några timmars mellanrum, och direkt efter utfodring, genom att försiktigt massera en varm våt bomullstuss på kattungens tarm- och urinöppning. I början kommer det inte så mycket avföring. Lägg toapapper under kattungen att fånga upp kiss och bajs med.
En kattmamma är noga med att se till att kattungarna hålls rena. Det är viktigt för kattungarnas välbefinnande att detta även görs av oss. Om kattungarna redan går på lådan torkar det ibland in kattsand och/eller avföring på undersidan av svansen eller mellan tårna. Detta kan mjukas upp och tas bort genom att blöta upp dessa ställen med en fuktig bomullstuss.
Flaskmatning
Kattungar som redan äter själva ska ges ett komplett foder för
kattungar eller friska vuxna katter. Kattungar som fortfarande behöver
mjölkersättning ska ha specialanpassad mjölk för kattungar, som t ex
Royal Canin BabyCatmilk. Ge aldrig komjölk till en kattunge.
Det är enklast att mata kattungarna på t ex köksbordet eller diskbänken. Detta gör att de kan dricka med alla fyra fötterna på diskbänken och med huvudet horisontalt, så som de skulle göra om de skulle dia hos sin mamma. Några kattungar föredrar att dricka stående på bakbenen och med frambenen på flaskan eller din hand. Öppna försiktigt kattungens mun med ett finger och placera toppen av sugnappen på tungan. Om den inte vill äta, prova med att klappa kattungen och att dra lätt på flaskan för att aktivera sugreflexen. Var noga med att luta flaskan upp något för att förhindra att kattungen suger upp för mycket luft. Tvinga inte kattungen att dricka, eller dricka för fort. Flaskmata inte en kattunge liggandes på rygg – om mjölken hamnar i fel strupe kan det hamna i lungorna.
Övergödning av kattungar är lika farligt
som svält! De flesta kattungar reglerar själva hur mycket de behöver
dricka. Om de behöver mer mat, blir de gnälliga eller börjar dia på sina
kullsyskon. Ett bra tecken på att de får tillräckligt att äta är
storleken på magen – den bör vara utfylld efter en måltid, men ska inte
vara uppsvälld. Ett annat mer tillförlitligt sätt att kontrollera om de
får tillräckligt är att väga dem varje dag. Om kattungen går upp runt
10-15 gram i vikt varje dag får den tillräckligt att dricka.
Socialisering
En del av jourmatte och/eller husses jobb är att övertyga kattungarna om att människor inte är farliga. Utåtriktade, vänliga kattungar kan man oftast leka med rätt omgående eller efter en dag eller så, när de har vant sig vid sin nya miljö. Skygga kattungar behöver oftast mer uppmuntran. Prova att sitta på golvet med en kattunge som hålls mot bröstkorgen så att den tittar bort från dig och inte kan se hur stor och skrämmande du är. Klappa den och tala sakta. Fortsätt med detta i ca 30 sekunder, ställ sedan tillbaka kattungen på golvet, innan den börjar sprattla. Kattungen kommer i början kanske inte att tycka om det men om du upprepar detta ett par gånger varje dag, kommer den lära sig att gilla det. Ibland hjälper det att hålla två kattungar samtidigt, då de lugnar varandra. Observera att det enbart ska göras med små kattungar som fortfarande är i den s.k. socialiseringsfasen. Äldre kattungar och ungkatter är inte alls lika mottaglig längre för direkt hantering, snarare tvärtom. Dessutom kan större kattungar och ungkatter orsaka rejäla rivskador på händerna om de ”tvångshandskas”.
Förvildade (ferala) kattungar är en särskild utmaning. Ju tidigare förvildade kattungar råkas bli separerade från sin mor, desto lättare är det att socialisera dem. (Tänk på att du enligt lag inte aktivt får skilja kattungar från deras mamma när kattungarna är yngre än 12 veckor.) Om kattungarna är rädda och springer iväg och gömmer sig när du närmar dig dem, prova då med att sitta eller ligga stilla på golvet nära dem och låta dem komma till dig. Spendera tid i lugn och ro i deras närvaro för att få dem att vänja sig vid ditt sällskap. Prata sakta med dem medans de äter för att ytterligare förstärka positiva associationer. Försök att locka dem med mat och leksaker.
Mer om socialisering av skygga kattungar hittar du här.
Introduktioner av kattungarna till andra katter eller hundar bör göras med försiktighet och under ständig övervakning.
Kom ihåg att det inte finns ”hopplösa fall”. Även om en katt inte gillar att bli hållen och kelad med, kan den fortfarande bli ett underbart sällskapsdjur till någon. Förr eller senare brukar även de mest skygga katterna känna tillit till den som tar hand om dem.
