När det gäller frågan om och när diande och dräktiga honor ska infångas och kastreras finns det tyvärr inget enkelt svar. Det finns alltid för- och nackdelar vad man än väljer göra när det handlar om dessa katter. Det finns en del organisationer och privatpersoner som tar in kattungar från förvildade honor utan att ordna ett bättre liv för honorna. Göteborgs Katthjälp anser att detta är oförsvarbar. Genom att jobba med TNR ser man till att även honan och alla andra medlemmar i kolonin, inte förökar sig och samtidigt får ett bättre liv.


skygghonamedungar

Dräktiga honor

Att låta föda eller abortera dräktiga honor är framförallt en etiskt fråga, men även en djurskyddsfråga när det gäller förvildade katter.

Är honkatten tam eller skygg, men inte förvildad finns det god hopp om att hon relativt snabbt kan anpassa sig vid ett liv inomhus med människor. Finns det tillgång till jourhem är det att föredra att låta honan föda hennes ungar. Samtidigt föds det väldigt många oönskade kattungar, både hos hemlösa och ägda okastrerade honkatter. Alla dessa kattungar ”konkurrerar” om goda hem, vilka det finns alldeles för få av. Marknaden är mätt om man ska uttrycka det krasst.  Många kattungar hamnar i oseriösa hem där de inte blir vaccinerade, id-märkta och kastrerade, vilket därigenom ger upphov till ännu fler oönskade katter. Med hänsyn till allt detta kan man överväga att abortera ungarna. Bara du själv kan fatta det rätta beslutet.

Hos tama honkatter är det kanske ”enbart” en etisk fråga, om inte en väldigt svår fråga. När det handlar om förvildade katter ska man även ta i beaktning, när man väljer låta honan föda ungarna, att hon ska leva i fångenskap med människor i minst 12 veckor, om man tar hänsyn till lagstiftning, som säger att en katthona och hennes ungar inte får skiljas från varandra innan kattungarna är 12 veckor gamla. Detta skulle i vissa fall innebära att man utsätter honan för en ganska stressfull situation i minst 12 veckor.  Samtidigt finns det även chans att honan anpassar sig över förväntan bra till den nya situationen.

En annan faktor att tänka på är, om man väljer låta honan föda, att man kanske inte borde släppa ut honan igen efter kastrering när hon har varit inomhus i så många veckor och har gjort framsteg vad gäller socialisering (eller ”habituering”). I sådana fall är det kanske bättre att man fortsätter socialiseringsprocessen för att omplacera katten i ett bra hem.

Abort

Väljer man att låta abortera ungarna uppstår frågan i vilka stadier av dräktigheten detta fortfarande kan göras. Rent teoretiskt kan man abortera ungar i alla stadier av dräktigheten. Det är veterinären som sätter en gräns på när en abort inte längre är aktuell. Tänkt på att ju längre gången honan är, desto större risk för att hon får komplikationer under och efter operationen.

Kattfamilj som lever i relativt ordnade omständigheter

Det är alltid att föredra att en tam eller mindre skygg hona med ungar tas inomhus fortast möjligt. Handlar det om en väldigt skygg/förvildad hona och lever hon och ungarna i rätt trygga omständigheter vad som gäller miljö, väder, hälsan, tillsyn mm så kan man välja att vänta med att plocka in ungarna tills de är ca 8-9 veckor och fånga in mamman samtidigt. Under tiden kan man fokusera sig på att få hankatterna och icke diande honkatter kastrerade.

När ungarna är i 8 veckors ålder kan dessa och honan direkt efter infångandet få sin första vaccination och man kan observera om mamman fortsätter tar hand om ungarna när hon bor i fångenskap. Vissa katter är så pass stressade av att vara instängda att de slutar ta hand om sina ungar. I sådana fall är det djurskyddsmässigt och etiskt sett kanske inte försvarbart att hålla honan instängd tills kattungarna är 12 veckor. Honan kan i så fall kastreras direkt och ska få medicin mot mjölkstockning under konvalescenstiden och släpps ut direkt därefter.  Försök att placera ungarna i ett hem där det finns en vuxen katt som lär ungarna kattvett och etikett.

Kattfamilj som lever i farligt miljö

Honor och ungar som lever i farliga miljöer bör fångas in omgående även om ungarna är yngre än 8 veckor. Mår honan ganska dåligt av att hållas i fångenskap kan man välja att kastrera henne så fort ungarna äter själv eller t.o.m. tidigare om kattungarna inte tillåts dia. Då flaskmatar man ungarna tills de äter själv. Scenariot är långt ifrån idealsikt men kan anses vara den bästa lösning i fall där honan är ganska förvildat och/eller slutar dia ungarna.  Att hålla en väldigt stressad förvildad katt instängd i veckor gynnar varken katten själv eller hennes ungars socialisering då dessa blir påverkade av honans rädsla.

Visar det sig att honan inte mår dåligt av att vara nära inpå människor är det mest idealiska att hela familjen placeras tillsammans i ett jourhem för att senare omplacera både ungarna och honan i varaktiga och seriösa hem.  Även i detta fall är det viktig att honan får behandling mot mjölkstockning efter kastreringen.

Tips

  • Lyckas man inte fånga in honan samtidigt med ungarna är det av största vikt att honan fångas in fortast möjligt därefter. Mjölkgivande honor som plötsligt blir av med alla ungar kan utveckla mjölkstockning som kan leda till livshotande sjukdom om inte detta behandlas.
  • Se till att du vet hur många kattungar honan har och att ingen lämnas kvar. När det finns flera honor som har ungar så är det inte ovanligt att de tar hand om varandras ungar. Nackdelen är att man då ibland inte vet vilken unge tillhör vilken hona. Fördelen är, i fall kattungarna är något äldre, att dessa då oftast kan dia hos en annan hona i fall den stannar kvar bland andra kattungar tills nästa infångningsförsök.
  • Att besluta hur man ska göra med diande och dräktiga honkatter är oftast ett dilemma. Glöm i dessa svåra frågor aldrig huvudmålet med TNR, att förebygga att fler oönskade kattungar föds och att de vuxna katterna får ett bättre liv.