Under konvalescenstiden har man möjlighet att bedöma hur pass förvildad katten är. När en katt som kattunge har saknat tät kontakt med människor kommer den kanske aldrig att bli ”socialiserad” i den bemärkelsen att den låter sig närmas och hanteras av okända människor. Däremot kan en sådan katt genom s.k. ”konditionering” eller ”betingning” bli hanterad av den som tar hand om katten.
Tyvärr måste man oftast pga. brist på lämpliga hem avgöra vilka katter som ska släppas tillbaka till kolonin och vilka som kan placeras i (jour)hem. Samtidigt mår förvildade katter, som inte har något behov av att umgås med människor, eller kanske rent av blir stressade av att tvingas vistas nära oss, inte dåligt av att återvända till sitt gamla liv när de tas om hand enligt TNR-metoden.
Ska du bedöma en katts socialiseringsstatus efter infångandet utan att du har sett hur katten beter sig inom kolonin är det smart att vänta några dagar med det. En nyinfångad katt är stressad och visar inte sitt vanliga beteende.
Efter några dagar kan man försöka bedöma kattens socialiseringsgrad.
- Det finns olika hjälpmedel så som t ex Mc Cunes ”Cat Assessment Score” och Kessler & Turners ”Cat Stress Assessment Score” som listar olika graderingar av stress och socialisering. Amerikanska ASPCA forskar just nu på hur man på bästa sätt kan bedöma en katts socialiseringsgrad.
Tänk på att de flesta katter uppvisar s.k. passiv rädsla. De visar inga tecken på aggressivitet alls, men brukar stirra med stora ögon utan att blinka, samt uppfattas som lite paralyserad när det är människor i samma rum. Dessa katter vill ej heller synas utan brukar i regel gömma sig i sin transportbur. Om katten däremot inte gömmer sig i transportburen när du kommer och kanske t.o.m. äter när du är kvar så finns det goda grunder att anta att katten har förutsättningar att kunna anpassa sig till ett liv med människor. Anser man att katten ska placeras i (jour)hem borde detta göras direkt efter konvalescenstiden, katten ska inte sitta kvar i konvalescensburen längre än nödvändigt.
Det är viktigt att göra skillnad mellan olika grader av socialisering:
- Ferala katter: riktigt förvildade (ferala) katter är inga högprioriterade kandidater för omplacering. De har inget behov av kontakt med människor och har ingen koppling till ett liv inomhus. TNR är det mest humana alternativet för ferala katter.
- Semi-ferala katter: halv förvildade katter kan vara mer anpassningsbara för socialisering. Om katten har levt utomhus i många år kan det däremot vara svårt att få kontakt med den. Oftast blir dessa katter ”halv tama”. D.v.s. att de som tar hand om katten kan klappa och kanske t.o.m. lyfta upp katten, men så fort det finns andra människor i närheten, återgår katten till sitt ferala beteende. Man kan försöka omplacera en sådan katt under förutsättningen att den som tar hem katten har mycket tålamod och inga krav på hur social katten ska bli.
- Tama katter: Tama katter söker kontakt med människor. Dessa katter ska definitivt omplaceras. Även tama katter kan vara något skygga i början.
Givetvis finns det olika slags nivåer på ovanstående socialiseringsgrad.
