TNR står för Trap-Neuter-Return (fritt översatt fånga-kastrera-återvända) och är en metod där man fångar in hemlösa katter, ger dem hälsokontroll, kastrerar och vaccinerar dem. Kattungar och tama katter går vidare till katthem för omplacering, medan förvildade katter släpps tillbaka i sitt revir där de fortsätter att leva sitt liv. Innan katterna sätts tillbaka blir de öronmärkta för att man ska veta vilka katter som blivit kastrerade. De står sedan under beskydd av volontärer som ser till att de får mat och skydd och mår bra. Metoden används över hela världen och har visat sig vara framgångsrik samt ekonomisk.

En kattkoloni uppstår i regel på ett bestämt ställe där det finns tillgång till foder och skydd. Typexemplet är att någon börjar mata en eller flera hemlösa katter, de okastrerade katterna och matkällan drar till sig flera katter, de förökar sig och till slut är det en stor grupp av katter som håller till på samma plats. Den som började mata har förlorat kontrollen över situationen och ber om hjälp. Den konventionella metoden där herrelösa och förvildade katter avlivas har visat sig ha en mycket kortsiktig effekt på en sådan situation. Tomrummet efter de avlivade katterna fylls snart av andra fertila katter och inom kort är kolonin återigen lika stor. Katten är ett mycket livskraftigt djur med stor förmåga att fortplanta sig. En honkatt kan få ca 120 ungar under sin livstid. Därför är den enda hållbara lösningen kastrering.

Det bästa är alltid förebyggande metoder där kattägare kastrerar och ID-märker sina katter. Tyvärr är det för sent för de förvildade katter som redan finns därute. Det är då TNR kommer in i bilden som en bra lösning.

Mottot för Trap-Neuter-Return (TNR) är ”Även förvildade katter har rätt att leva”. Metoden minskar beståndet av förvildade katter på ett långsiktigt sätt samtidigt som den förbättrar deras liv.

Samverkande faktorer

Det som gör TNR så framgångsrikt är flera samverkande faktorer. Katterna slutar att föröka sig, de stannar kvar i sitt revir och försvarar det vilket motverkar att nya katter sällar sig till kolonin och kolonin blir långsamt mindre. Störande effekter som slagsmål, månskensserenader från löpande honkatter och odören från sprayande hankatter upphör. Katterna får vaccin mot sjukdomar samt blir matade och kontrollerade. TNR är en metod där alla är vinnare. Den största vinnaren är dock katterna själva.

Volontärer – En viktig del

Volontärer förbinder sig att ta hand om katterna så länge kolonin finns. Det betyder att de ser till att katterna får mat, skydd och tillsyn. I USA är volontärerna oftast knutna till djurhemsverksamhet och får utbildning för sitt uppdrag där de lär sig att ta hand om en kattkoloni. En utbildad volontär har sedan rätt till bidrag från kommunen för kastreringskostnaden för kattkolonin. Göteborgs Katthjälp eftersträvar samma utveckling i Sverige.

Världen över

Norge, England, Österrike, Nederländerna, Belgien, Tyskland, Canada samt flera stater i USA (bl.a. Alaska) är exempel på länder som har goda erfarenheter av TNR. I vårt grannland Norge har TNR prövats i Drammen, Stavanger och Trondheim. På samtliga platser med ett mycket gott resultat.

De kritiska rösterna

De negativa rösterna mot TNR brukar hävda att metoden är för kostsam, att det är djurplågeri, att katterna sprider sjukdomar till människor och att den inte är lämplig för vårt svenska klimat.

I själva verket är TNR både billigare och effektivare än avlivning. Det kostar en del under första året, men kan därefter underhållas med minimala resurser. Amerikanska undersökningar har visat att TNR kostar ca 40 procent av vad det skulle ha kostat om katterna istället hade avlivats med konventionella metoder.

Studier har dessutom visat att katterna får ett betydligt bättre liv efter TNR än innan. Rädslan för att förvildade katter skulle föra över sjukdomar till människor är starkt överdriven och är många gånger grundad på rena rama vanföreställningar.

TNR-metoden används i Norge, som har likartat klimat som i Sverige och tom i Alaska där det råder ännu bistrare vintertemperaturer än i vårt land.

TNR har visat sig vara en human metod för de förvildade katter som inte har någon koppling till ett liv inomhus, då det skulle ta oerhört lång tid att socialisera en sådan katt och den tiden kan då istället läggas på att kastrera så många katter som möjligt för att bryta reproduktionscykeln. Om de sedan får en ordnad tillvaro i sitt gamla revir kommer dessa katter att leva ett bättre liv än om de skulle sättas på ett katthem där de känner sig otrygga.

Referenser

  • Reproductive capacity of free-roaming domestic cats and kitten survival rate, Felicia B. Nutter, DVM; Jay F. Levine, DVM, MPH; Michael K. Stoskopf, DVM, PhD, DACZM, JAVMA, Vol 225, No. 9, November 1, 2004
  • The wild life of the domestic cat, Roger Tabor, 1983
  • Neutering of Feral Cats as an Alternative to Eradication Programs. Journal of American Veterinary Medical Association (JAVMA), Vol.203, No.3, August 1, 1993:449-452
  • Community approaches to feral cats, Margaret R. Slater, associate professor of epidemiology in the departments of Veterinary Anatomy and Public Health and Small Animal Medicine and Surgery in the College of Veterinary Medicine at Texas A&M University in College Station, Texas.
  • Evaluation of a Trap-Neuter-Return Management Program for Feral Cat Colonies: Population Dynamics, Home Ranges and Potentially Zoonotic Diseases. Felicia B. Nutter, under the direction of Michael K. Stoskopf and Jay F. Levine, Faculty of Comparative Biomedical Science, North Carolina State University.
  • Ägarlösa/förvildade katter – problembeskrivelse och förslag till lösningar. Utredning Statens Djurhälsotillsyn, 8 februari 2001, Norge